Kaninagility

Innan jag åkte till Skottland för studier i september testade vi att ha lite kaninagility kombinerat med klickerträning ute på gräsmattan. Agility, eller kaninhoppning om man hellre vill det, är en rolig aktivitet att göra tillsammans med kaninerna. Den här gången var det dock svårt att konkurrera med gräset eftersom det var betydligt mer intressant än de äpplebitar jag hade att erbjuda. De gånger vi testat utan gräsmatta (inomhus) har det gått bättre, både Dunder och Alba är entusiastiska. 

Det är inte mycket som behövs, här använder vi några hemmabyggda hinder, en tunnel och en låda. Hinder kan annars utgöras av det som finns hemma, några staplade böcker till exempel, se bara till att kaninerna inte kan göra sig illa på dem. Tunnlar kan man bygga av kartonger eller så finns det hyfsat billiga kattunnlar att köpa i många affärer.

Idag har jag haft möjlighet att klickerträna både hundar och hästar som en del i masterprogrammet jag går, men det ska bli roligt att träna med kaninerna igen när jag kommer hem över jul. Under tiden håller familjen ställningarna på den fronten.

Tillägg angående vaccination

Med anledning av att en ny form av viruset som orsakar Rabbit hemorrhagic disease (kaningulsot) har påträffats i Sverige så har jag gjort ett tillägg i inlägget om vaccination. Mer om det nya viruset går också att läsa på SVA:s hemsida.

Fluglarvsangrepp

Särskilt på sommarhalvåret när det blir varmt ute, finns risk att kaniner drabbas av angrepp från fluglarver. Flugorna lägger gärna ägg där det är varmt och fuktigt och dras dessutom till miljöer som är rika på ammoniak. Den ökade luftfuktigheten i dessa miljöer ökar äggens chanser att kläckas. Kaniner som av olika anledningar har svårt att hålla sig rena eller som är lösa i magen är därför mer utsatta. Flugor kan lägga upp till 200 ägg åt gången och larverna utvecklas i tre larvstadier, innan de lämnar värddjuret och förpuppas. Fluglarverna äter skadad vävnad och kan orsaka allvarliga skador på drabbade kaniner, tillståndet kan leda till att kaninen dör om det inte upptäcks och behandlas i tid. Är angreppet allvarligt är det bästa alternativet ofta att avliva kaninen, lindrigare angrepp kan gå att behandla.

Under den svenska sommaren när det blir varmt ute kan flugäggen kläckas inom 18 timmar från det att de är lagda och inom 38 timmar kan fluglarverna nå sitt andra larvstadium. Det är larver i andra och tredje stadiet som orsakar mest skada. Från att äggen är lagda tills det att kaninens tillstånd kan vara allvarligt går förloppet alltså mycket snabbt. Det är därför viktigt att vara uppmärksam och kontrollera kaninen ofta; två gånger dagligen när det är varmt väder. Det är viktigt att lyfta upp kaninen för att kunna se undersidan och att vara extra uppmärksam på området runt svansen och könet. Kaninen ska vara ren och inte ha någon avföring eller urin fastsittande i pälsen. Klumpar med flugägg kan vara synliga med blotta ögat, medan larvet i första stadiet är små och därför kan vara svåra att se. Om förloppet är mer långt gånget och det finns större larver (andra och tredje stadiet) är risken stor att de redan orsakat allvarliga sårskador.

Tidiga symptom hos en drabbad kanin kan vara urin och avföring som sitter fast i pälsen, att kaninen är slö och apatisk, inte vill äta, går ner i vikt eller är lös i magen. Dessa symptom är ofta också tecken på underliggande problem som ökar risken för fluglarvsangrepp. Att kaninen inte kan hålla sig ren kan vara ett tecken på att den har problem med tänderna, är överviktig, har ont eller inte ges rätt kost.

Upptäcker du att din kanin har avföring och urin i pälsen är det viktigt att komma fram till orsaken bakom detta och att behandla det underliggande problemet, veterinär bör rådfrågas. Om kaninen drabbats av fluglarvsangrepp behöver den veterinärvård omgående, då detta är ett allvarligt och mycket smärtsamt tillstånd.

En studie gjord i sydvästra England och i Wales visade att 94,5 % av veterinärklinikerna som deltog i studien hade behandlat kaniner för fluglarvsangrepp, vilket indikerar att det är ett vanligt problem bland tamkaniner.

Saker du kan göra för att förebygga fluglarvsangrepp:

• Kontrollera kaninens päls (speciellt runt svansen och könet) minst två gånger om dagen, den ska vara ren och torr
• Minska mängden flugor t ex genom att; göra rent i bur/toalåda ofta och eventuellt sätta upp flugnät runt buren eller för fönstren
• Hö/gräsbaserad, fiberrik kost och gott om utrymme att röra på sig; för att minska risken för övervikt, främja god mag- och tarmmotorik samt förebygga tandproblem

Referenser:

Bisdorff, B. & Wall, R. 2006. Blowfly strike prevalence in domestic rabbits in southwest England and Wales. Veterinary Parasitology. 141, 150-155.

Cousquer, G. 2006. Veterinary care of rabbits with myiasis. In practice. 28, 342-349.

Druce, K. 2015. Myiasis in domestic rabbits. Veterinary Nursing Journal. 30, 199-202.

Fästingar och mygg

Kaniner kan precis som andra djur drabbas av fästingar när de är ute på sommaren. Fästingarna biter sig oftast fast där pälsen är som tunnast, t ex på öronen och runt ögonen på kaninen. Bettet kan leda till lokal hudirritation. Har man otur kan både fästingar och mygg också föra med sig olika sjukdomar till exempel de allvarliga virussjukdomarna kaninpest (Myxomatos) och kaningulsot (Rabbit Viral Hemorrhagic Disease). Om du och dina kaniner bor i ett område där dessa sjukdomar förekommer är det en god idé att vaccinera kaninerna varje år.

Tyvärr finns det inga fästingmedel som är säkra att använda till kaniner, de medel som finns för hund och katt kan rent av vara farliga för kaniner. Istället gäller det att se över kaninerna varje dag och plocka bort eventuella fästingar så fort som möjligt. Se då över hela kaninen eftersom fästingar som ännu inte bitit sig fast också kan krypa runt i pälsen. Risken för att sjukdomar överförs ökar ju lägre fästingen får sitta kvar. Det finns flera olika sorters fästingborttagare på marknaden som kan underlätta bortplockningen.

Mygg och knott kan också besvära kaninerna under sommarhalvåret och det finns tyvärr inte heller något medel mot mygg och knott som är godkänt för kaniner. Självklart ska kaninerna få vara ute, beta gräs, gräva och njuta av sommaren ändå, men du kan underlätta för kaninerna genom att antingen sätta upp myggnät runt dem eller ta in dem inomhus de tider på dygnet då myggen och knotten är som värst.

Vad vill du veta mer om?

Finns det något som just du vill veta mer om när det gäller kaniner, deras beteende eller hur man kan aktivera dem på ett bra sätt? Om du har förslag på teman för framtida inlägg eller kanske en fråga så skriv gärna en kommentar till det här inlägget eller maila ditt förslag till aktivtkaninliv(a)outlook.com.

Glad sommar!

Tips för en harmonisk grupp

När vi håller djur i sociala grupper är det viktigt att försöka förstå vilka faktorer i djurens miljö som kan bidra till att konflikter uppstår mellan individer i gruppen. Genom att anpassa miljön så att den passar de djur som vistas i den, kan många olika beteendeproblem undvikas.

En kanins sociala färdigheter och hur väl den fungerar i en grupp har att göra med kaninernas gemensamma evolutionära historia, men också varje individs tidigare sociala erfarenheter.

Några sätt att minimera risken för aggression och konflikter när vi håller kaniner tillsammans i par eller grupper är att:

• Sprida ut värdefulla resurser, såsom mat, vatten och gömställen – för att undvika att en eller ett par individer vaktar dessa
• Låta nya kaninerna bekanta sig med varandra genom galler till en början – detta ger kaninerna en möjlighet att skapa sig en uppfattning om de andra kaninernas agerande och deras sociala färdigheter
• Stor yta ger kaninerna möjlighet att gå undan från andra individer om det uppstår konflikter
• Siktbarriärer och gömställen bryter upp den tillgängliga ytan och gör det också möjligt för kaninerna att gå undan från varandra när de behöver
• Avsatser och utkiksplatser ger möjlighet för kaninerna att få uppsikt över ett större område och kan dessutom ge ytterligare en möjlighet att komma undan om det uppstår konflikter

***

Alba och Dunder har ett rum, som är deras bas här hemma. Jag har märkt att den förra planslösningen var för öppen och det har känts som att de inte riktigt har varit lika harmoniska mot varandra de senaste veckorna, därför har jag nu möblerat om med ovanstående punkter i åtanke.

 

Kaninerna har nu fler olika gömställen, rummet är mer uppdelat så att de kan komma utom synhåll för varandra. Även om de hoppar upp på de små borden eller på grävlådan så kan de inte se hela rummet eftersom filten döljer hörnet bakom den vita hyllan. De har haft en toalåda att dela på ett tag nu och det har fungerat relativt bra, men nu har de förutom den svarta i hörnet även den blå under hyllan. Dessa är utom synhåll från varandra så att kaninerna kan välja om de vill äta hö tillsammans eller på egen hand.

 

Vattenskålarna är placerade på varsin sida om bordet i mitten av rummet, för att ge dem valmöjligheter, men de dricker också ofta ur samma vattenskål samtidigt.

Nystädat

Idag passade jag på att storstäda medan kaninerna var ute i trädgården. Resultatet syns nedan. De har flera gömställen och viloplatser, tunnlar, en kartong fylld med halm att rota runt i, några färska grenar att gnaga på och flera utkiksplatser att hoppa upp på.

Efter att ha utforskat en stund var det lagom med en paus

Våren är på väg

De senaste dagarna har det varit vår i luften och Alba och Dunder har gått på upptäcktsfärd i trädgården. Dunder har nosat runt i jorden och blivit smutsig om nosen.

Idag har vi också varit hos veterinären  för hälsokontroll och vaccinering. (Läs mer om vaccinering här). Dunder uttryckte bestämt vad han tyckte om att veterinären ville titta på tänderna, medan Alba tog det hela med ro.

Tamkaninens historia

Domesticering är en process som innebär att vi människor påverkar djurs egenskaper genom att under många generationer bestämma vilka djur i en population som får möjlighet att föra sina gener vidare till kommande generationer.

Alla domesticerade kaniner härstammar från den europeiska vildkaninen, vars latinska namn är Oryctolagus cuniculus. Ursprungligen kommer den europeiska vildkaninen från Iberiska halvön, det vill säga området kring Spanien och Portugal. 

Iberiska halvön

Romarna fångade in vildkaniner som de sedan födde upp för kött för runt 2000 år sedan, men den första mer kontrollerade aveln skedde inte förrän för ungefär 1 400 år sedan då man i franska kloster började föda upp kaniner. Detta efter att den katolska kyrkan fastslagit att nyfödda kaninungar inte ansågs vara kött och därför fick ätas under fastan.

Kaninens domesticering skedde sent om man jämför med andra arter. Hunden domesticerades för omkring 15 000 år sedan och hästen för ungefär 7 000 år sedan. Kaninerna spreds över norra Europa under medeltiden och under 1700- och 1800-talet även till andra delar av världen i takt med att människor reste i allt större utsträckning. 

Vildkanin

På 1700-talet fanns redan en variation när det gällde storlek och pälsfärg, men den egentliga rasaveln tog fart så sent som för 200 år sedan. Under den industriella revolutionen ökade inflyttningen till städerna och kaniner var till skillnad från större lantbruksdjur möjliga att hålla för husbehov även i stadsmiljö. Kaninuppfödningsföreningar började dyka upp i slutet av 1800-talet och dessa föreningar anordnade möten och tävlingar med kaniner i fokus. Aveln fokuserades främst på exteriöra egenskaper som till exempel storlek, kroppsform och pälsfärg. 

Kaninraser för kommersiella ändamål såsom kött- och pälsproduktion började tas fram i mitten av 1900-talet. Denna avelsinriktning fokuserade främst på produktionsegenskaper som till exempel storlek vid födseln, tillväxthastighet och olika pälsegenskaper.

Fokus under den tiden som vi har avlat på kaniner har alltså legat på exteriöra egenskaper och produktionsegenskaper. Med detta i åtanke, tillsammans med det faktum att kaninen så nyligen anpassats till ett liv med oss människor, är det inte förvånande att våra tamkaniner i stort sett har samma beteendebehov som sina vilda släktingar. Tamkaniner har precis som vildkaniner ett stort behov av social kontakt och motion, att födosöka, gräva, ha möjlighet att gömma sig och mycket mer. Kaniner har gått från att i början varit ett rent nyttodjur för oss människor från vilka vi fick kött och päls till att de idag hålls för en rad olika ändamål, dels produktion av kött och ull, men också för utställning och tävling, som försöksdjur och inte minst som sällskapsdjur.

Ny forskning visar att vilda och tama kaniner inte skiljer sig mycket åt när det gäller vilka gener de har, utan skillnaden ligger snarare i när, var och hur generna kommer till uttryck. De aspekter av kaninens beteende som påverkats mest under domesticeringen är att de fått en minskad vaksamhet mot oss människor och de har också fått en ökad förmåga att kunna interagera med oss.

Har kaninen ont?

Det är ofta svårt att upptäcka när en kanin har ont eller är sjuk. Det beror på att kaniner som under evolutionen lyckats dölja smärta och sjukdom har klarat sig bättre från rovdjur än kaniner som genom sitt beteende tydligt visat att de har ont eller är sjuka. Beteendeförändringar är ofta den första indikationen på att en kanin inte mår bra. Skillnaderna är dock små och det är därför viktigt att veta hur kaninen beter sig när den mår bra och är frisk, för att kunna upptäcka när allt inte längre står rätt till. 

En kanin som har ont kan verka orolig eller rastlös och inte komma till ro, men kaninen kan också sitta inaktiv eller verka slö. Ofta sitter en kanin som har ont hopkurad och kan också försöka gömma sig. Det är många gånger extra svårt att bedöma smärta hos kaniner som är rädda eller ovana vid människor eftersom de ofta sitter stilla och kurar, vilket gör det svårt att dra slutsatser utifrån deras beteende. Om kaninen har väldigt ont eller får panik kan den skrika till.

Kaniner som upplever smärta kan försöka undvika hantering och agerar också aggressivt i vissa fall. Magont kan till exempel ta sig utryck genom att kaninen kröker ryggen, spänner musklerna i magen, pressar magen mot underlaget och verkar rastlös. När kaniner har ont kan de också gnissla tänder, det är dock viktigt att skilja detta beteende från det tuggande de gör när de trivs och är tillfreds. Gnisslandet hos en kanin som har ont visar sig som ett långsamt, gnisslande/knastrande ljud. En kanin som är tillfreds gnuggar tänderna lätt mot varandra, vilket åstadkommer ett mjukat tuggande ljud. Det kan vara svårt att särskilja dessa båda ljud, men det är lättare när man tar med kaninens beteende i övrigt i beräkningen.

Andra saker som kan påverkas av att kaninen har ont eller inte mår bra är kaninens dygnsrytm, dess motivation att äta och dricka och dess mag- och tarmfunktion. Kaniner som upplever smärta under en längre tid kan också bli mer infektionskänsliga och riskerar därmed att lättare drabbas av andra medicinska problem.

Normalt beteende för en kanin innebär bland annat att kaninen äter, dricker, kissar och bajsar som den brukar göra, att den sover och vilar i perioder under dygnet, att den tvättar sig och har en välskött päls, att den leker, sträcker på sig och är uppmärksam på sin omgivning.

Referenser

Mayer, J. 2007. Use of behaviour analysis to recognize pain in small mammals. Lab animal. 36, 43-48.

Leach, M.C., Coulter, C.A., Richardson, C.A. & Flecknell, P.A. 2011. Are we looking in the wrong place? Implications for behavioural-based pain assessment in rabbits (Oryctolagus cuniculi) and beyond? PLoS ONE. 6, 1-9.

Klickerträning

Jag klickertränar med Dunder och Alba för att aktivera dem, göra saker tillsammans och bara för att det är kul. Tänkte därför tipsa om en inspirerande youtube-kanal med många bra klickerfilmer, huvudpersonerna är förstås kaniner. Ni kan hitta filmerna här: https://www.youtube.com/user/Pewterrabbit1/videos.

Klickerträning är en träningsform där man använder sig av positiv förstärkning. Genom att belöna önskat beteende och ignorera oönskat beteende arbetar man tillsammans med djuret för att uppnå målen med träningen. För att skapa en association mellan klickljudet och belöningen behöver man klicka in kaninerna först. Då klickar du och ger godis upprepade gånger, det är viktigt att klicket kommer alldeles före belöningen för att kaninen ska göra associationen. Det kan ta olika lång tid för kaninen att förstå, men efter några sessioner brukar man se att kaninen letar förväntansfullt efter belöningen när den hör klicket. När kaninen förstått att det efter klicket alltid följer en belöning kan du använda klicket för att visa för kaninen precis när den gör rätt. Det gör du genom att klicka och ge godis när kaninen visar ett beteende du vill förstärka. Klickerträning är ett väldigt bra sätt att aktivera kaninerna eftersom de måste tänka för att klura ut vad de behöver göra för att få klick och belöning. De tycker oftast att det är väldigt roligt dessutom. Alba och Dunder brukar ofta lägga sig och vila när vi tränat klart, trots att vi inte håller på länge tar det på krafterna att fundera så mycket.

Jag brukar använda vanlig pellets som belöning när vi tränar, ibland använder jag små bitar av torkat äpple. Har du matglada kaniner, som jag, så är det brukar det inte vara några problem att hitta en belöning som fungerar, men annars får ni prova er fram tills ni hittar något som är tillräckligt gott för att kaninen ska tycka att det är värt att arbeta lite för.

Dunder tränar på att göra high-five